Ingen fara - det är bara skrapsår.
Jag ser hur du ler när jag sväljer dina lögner.
Det svider som glas längs insidan av min hals,
Det svider som glas längs insidan av min hals,
och jag kan känna hur varje litet ord river upp ännu ett sår.
Du säger att allting är okej och följer samma mönster;
en enkel ekvation där vi alltid hittar varandra i mitten av alla bråk.
Men det är alltid lika svårt att veta vad man ska tro.
- När rösten säger en sak men kroppen antyder en annan.
Jag tar på din varma kropp och tittar in i dina blåa ögon.
Dina kalla, blåa ögon som matchar ditt kalla leende och kroppspråk.
Om kyla var en accesoar skulle den ta över hela din existens.
Mina tankar blir ett stort jävla virrvarr,
och stavelserna blandas med varandra som en sönderchopad dubstep-dänga,
skrik utan någon som helst logik.
Jag käkar glas, du spyr ut lögner.
En vacker bild av verklighet, som egentligen inte kunde blivit mer skev.
Nästa gång gör vi det rätt, en gång för alla.
En vacker bild av verklighet, som egentligen inte kunde blivit mer skev.
Nästa gång gör vi det rätt, en gång för alla.
Käkar glaset och går i tusen bitar.
-Innifrån och ut.
Kommentarer
Postat av: mli
woh, du skriver väldigt fint.
och väldigt bra.
Trackback
