En för alla, alla för en!
-Det är så det är brukar det sägas.

Sen undrar jag om det verkligen är så, för i slutändan så är det faktiskt så att människan enligt instinkt ser till sin egen förmån. Med det här menar jag inte att det inte finns någon sympati här i världen, men alla har väl någon gång vart med om ett svek? Den där hemska känslan när man inser att den man delat alla sina mörkaste hemligheter med har gått bakom ryggen på en.

Jag får så delade känslor om att träffa och öppna mig för nya människor, man vet ju aldrig om man kan lita på dem i längden, man vet aldrig om man längre fram i vänskapen krockar och skilljs åt som ovänner?
-Men det är väl också det som är charmen med ny vänskap, man vet aldrig vad man har att vänta sig! I vissa fall kanske man får en vän för resten av livet, och den andra gången får man en dolk i ryggen.

Det är samma sak när man ska öppna sig för kärlek, det är något som jag själv är så jävla rädd för. Det går till en viss punkt, och där tar det bra stopp i huvudet på mig och hela jag blir en stor svart klump av ångest.
-Samtidigt som jag känner att det är något jag saknar ganska mycket. Ett förhållande, någon jag kan lita på och öppna mig för.  Det är helt vrickat hur klyven man kan vara ibland, men allt man varit med om innan sätter sina spår så att säga...ddom som känner mig vet hur sjukt komplicerat mitt kärleksliv har varit från början till slut.


Vi människor är egentligen som byggklossar - legobitar i andra personers liv. Vi omger oss med människor, bygger upp stora skyddande murar av legobitar så att inget ont skall kunna komma in och rasera borgen på insidan, som är under ständig byggnation. I ständigt behov av nya bitar som inte finns att köpa för pengar. -Livserfarenheter.
Och då återkommer vi till det här med svek, ibland kan det vara så att den mur man byggt upp i god tro om att den ska hålla allt ont borta, kan i själva verket vara uppbyggd av ren ondska. Bryta sig ur muren, rasera slottet och ta bitarna till sin egen byggnation.

Nej usch nu känner jag att jag börjar bli allt för metaforisk och sväva iväg till ett legoland!