Ni vet det där ögonblicket - precis innan dina läppar möter någon annans för första gången, när allt annat känns så oviktigt? Hjärtat dunkar hårdare än någonsin, den andra personens hjärtslag synkroniserat med sitt eget. Att ligga så tillräckligt nära för att klara sig på (i mitt fall) hennes kroppsvärme. Känna fingrarna sakta dra sig genom hennes hår, min hand mot hennes kind - och läpparna möts.


Den där Första kyssen med en person kan man ju faktistkt bara uppleva en gång...tänk tillbaka lite, hur kändes dem för dig? Kommer du ihåg alla? Var alla lika magiska, eller är det någon speciell som sitter fast i ditt huvud vad som än händer?


För mig är det i alla fall en kyss, en person som satt sig fast speciellt mycket, bara tanken på den får mig att små-le.


För mig är det dem där små sakerna som fastnar, som aldrig suddas ur. -Den där filmkvällen eller den där kalla promenaden som just då var hemsk och kall, men som nu är en milstolpe som alltid kommer finnas kvar i bakhuvudet. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna få ut en känsla i ord, men det var väl just därför jag ville skriva det här inlägget - för om man inte försöker, hur ska man då kunna veta?